Avsaltningsanläggningar

Soldränkta länder saknar ofta sötvatten. Samtidigt går det att använda just solvärme till att avsalta havsvatten. Frågan är varför det inte sker?

Avsaltningsanläggningar skulle kunna ligga ute till havs och bestå av många ihopkopplade sektioner. Varje sektion består av en svart botten som lutar svagt och ett glastak några decimeter ovanför, så som låga växthus. Man kan låta varmt vatten från havsytan sakta sippra utefter det lutande svart planet. Solen som lyser genom glastaket ner på den svarta ytan värmer då havsvattnet så att sötvatten förångas. Sötvattnet kan sedan kondenseras mot ett rör som det cirkulerar kallt vatten från havsbotten i. Röret ligger strax ovanför en hängränna. Det kondenserade sötvattnet kommer då att droppa ner i hängrännan där det samlas. Sektionerna kan seriekopplas så att havsvattnet blir varmare och saltare för vart steg. Man kan ha solceller som driver pumpar för ytvattnet som ska sippra utför de svarta planen, för kallt bottenvatten som ska cirkulera i rören och för att pumpa in det kondenserade sötvattnet till land.

Det behövs förhållande få, okomplicerade och billiga komponenter till en anläggning av detta slag. Det är dock viktigt att anläggningar görs robusta för att klara vågor och stormar ifall de ligger på öppet hav. Kanske ger anläggningarna inte så många liter vatten per kvadratmeter. Det är dock en gåta för mig varför det inte finns anläggningar av detta slag i Persiska viken där det finns rika länder som saknar vatten. Jag är rädd för att det i dessa länder bedöms som kortsiktigt billigare att koka vatten med olja än att låta solen dunsta vattnet.

En strävan borde emellertid vara att utveckla så billiga avsaltningsanläggningar som möjligt för att få ner literpriset så att det till och med kan vara lönsamt att använda sötvattnet för jordbruk och turism. Kanske går det att få biståndsmedel för en försöksverksamhet, den borde dock inte ske strax söder om polcirkeln…