Linbana som kollektivtrafik 2

Vid närmare eftertanke vore det ju bättre om linbanekabinerna åker upp och ner istället för att passagerarna behöver åka hiss upp till plattformen. Om man har höga men tunna master som bara håller den kraftiga bärvajern kan en släde löpa på den. Det blir mer diskret och skämmer mindre. Kabinerna kan sedan hänga i vajrar som är infästa i slädarna men som kan löpa upp och ner. Då kan kabinerna starta på marken och sedan stiga snett uppåt så att de inte kolliderar med hustaken. I praktiken blir det då som att man tar en km långa skutt och "studsar" fram mellan stationerna som kan vara i markplanet bredvid busshållplatserna.

Linbana som kollektivtrafik

Mellan Hornstull och Tekniska högskolan i Stockholm skulle man kunna ersätta 4:ans buss med en linbana av den typ som används i Barcelona. Det kostar betydligt mindre än tunnelbana men går fortare än buss. Antag att man sätter upp sex stycken master med en kilometers mellanrum vid KTH, Odenplan, St Eriksplan, Fridhemsplan, Långholmen och Hornstull. Masterna behöver kanske vara 100 meter höga för att kabinerna ska kunna hänga fritt mellan de sex masterna. Det borde gå att ha två minuters trafik om kabinerna åker 40-50 km/h mellan masterna, då skulle det ta 10 minuter att åka hela sträckan på 5 km. Kabinerna, som kan rymma ett 100-tal passagerare, behöver inga förare utan det räcker med övervakningskameror och högtalarsystem. Det bör vara stora hissarna som tar passagerarna upp till masternas "perronger" där det även lämpar sig att ha caféer och barer.

Interkontinentalt flyg

Jag inser att många av mina tankar handlar om hur man kan minska utsläppen av CO2. Egentligen är mitt intresse för denna typ av idéer långt äldre än diskussionen om klimatförändringar. Kanske var det oljekrisen på 70-talet som präglade mig men jag tror snarare att det handlar om en grundläggande inställning i ingenjörskonsten om att "friktion ska övervinnas". Jag är en utvecklingsoptimist och menar att tillväxt betyder smartare konsumtion snarare än mer konsumtion. Många om de idéer som jag presenterar på denna blogg är inte realiserbara i morgon men de kan tjäna som visioner.

Dagens idé handlar om interkontinentala flygningar. Man borde bygga mycket stora flygplan, något större än Airbus 380, som aldrig landar utan som bara går i olika slingor runt jorden. När de passerar över en storstad går ett matarplan upp med passagerare, bagage, besättningar och bränsle som dockar med det stora planet i farten. Det är säkert tekniskt svårt men knappast omöjligt då man både kan lufttanka stora plan och flyga rymdfärgor på ryggen av en jumbojet.



Fördelen med matarplan som dockar med stora plan är flera. Det går att få många direktflygningar mellan många städer utan mellanlandningar. Det ger färre starter och stigningar samtidigt som de långa sträckorna flygs i stora flygplan, vilket sparar bränsle. Den sammantagna flygtiden blir kortare då transfer undviks. Alternativen är sämre:
- Små flygplan som flyger interkontinentalt (ex.vis SAS). Det ger bra turtäthet men det drar mycket bränsle.
- Anslutningsflyg till en större hub och byte till stora flygplan (ex. vis Frankfurt eller Heathrow). Det blir fler starter och stigningar per resa vilket drar mer bränsle och ger längre flygtid samt ger ökad trängsel på storflygplatserna.
- Flygningar med stora flygplan mellan alla större städer. För att fylla planen blir turtätheten väldigt låg.

De stora flygen kan fyllas med bränsle allt eftersom av matarflygen vilket innebär att de aldrig behöver ha så mycket bränsle ombord som dagens interkontinentala flyg. Matarplanen skulle också kunna startas med katapult som jag beskrivit tidigare. Sammantaget sänker dessa åtgärder CO2-utsläppen mycket.

En tanke skulle också kunna vara att aldrig låta de stora flygen landa på befolkade flygplatser utan endast landa på extra långa och breda landingsbanor i exempelvis ökenområden när de ska servas. Då skulle man eventuellt kunna använda kärnenergi för jetmotorerna. Likt militära fartyg skulle de då kunna gå månader utan bränselpåfyllnad. Det finns självklart risker om ett plan av det slaget störtar i befolkade områden så det kan vara opinionsmässigt svårt.

Läs Economist artikel om hur A 380 kommer att förändra resandet.